Monochrome

Jag tänkte såhär.
Om det nu är så jääävla bra med frukost, jo för det står ju överallt: "komigen, ät frulle, dagens lätt viktigaste mål! Heja heja!" Om det nu är sant, och det är det väl, för det står ju i tidningen, då borde man ju lätt bli Nicole Richie-smal genMom att bara käka frukost hela dagen lång?

Hm, tänker ni "Aeh due, de där skulle nog ente ja våga prova hehe =)" Nej och det är därför ni har mig, er guru, er gudinna, er övre makt! Jag ska sålla terrängen, jag ska gå där med min lie och hugga en stig åt er genom den snåriga frukostdietdjungeln. Så från och

med igår äter jag bara flingor och knäckebröd hela dagarna långa! Det har ju nästan enbart fördelar, det är billigt (snälla, flingor och fil kostar typ som en falafel och då slipper man tanken på att falafelgubben faktiskt använt samma händer till att göra din falafel som att ta betalt för kunden innan dig), det är smidigt (fatta vad snabbt det går och bara sladda ut i köket och hälla upp filen och rassla ut några flingor. Man kan ju t ex förbereda genom att redan ha ställt fram jävla massa skålar på diskbänken så man slipper anstränga musklerna att plocka ner en från skåpet), det är gott (jävlar i det, det är faktiskt det. Dessutom känns det som när man var sjuk och var ensam hemma och liten och klen och inte orkade göra någon mat och tyckte synd om sig själv hela tiden och det är faktiskt en härlig känsla överlag). I övrigt räknar jag med massor av andra fördelar som kommer visa sig under testperiodens gång. Två nackdelar har jag dock kommit på under projektets andra dag:

1. Det blir ganska mycket disk. Detta kan dock underlättas genom att köpa engångstallrikar. Eller hyra en pakistansk som kan diska åt en. Eller en flickvän.

2. Det kan var påfrestande för en laktoskänslig mage att äta fil hela dagarna. Men no pain, no gain! De

ssutom finns det laktosfri fil.

Fil och flingor, den nya dieten?

With every heartbeat

Det var en av de människor i världen som jag tycker är absolut häftigast som bad mig uttrycka mina åsikter om artisten och varumärket Robyn här i bloggen. Inte kunde väl jag tacka nej till denna otroliga utmaning. Here goes:

OM ROBYN





Robyn föddes den 12 juni 1979 och hennes riktiga namn är faktiskt Robin Miriam Carlsson. Varför hon kallar sig Robyn med y är det inte en jävel som vet. Hon blev iallafall upptäckt av Meja (ni vet "it's all bout the money, it's all but the dum-dum-dumdedudum"). Robyn är faktiskt den fantastiska sångrösten bakom Lilla Sportspegelns "Du kan alltid bli nummer ett".




Nu för tiden konkurrerar bruden ju med storheter som t ex Timbaland och Kanye West om förstaplasten på bland annat brittiska singellistan. Vilken fantastiskt export!









ROBYNS HÅR




Man kan undra om det är ett reklamtrick att den här svenska exportprodukten, som Robyn faktiskt är, behållt sitt otroligt lintottefärgade hår för att visa sin nordiska sida för amerikaner och indianer? Kan tänkas! Man kan ju spontant också tänka tillbaka på början av Robin Miriam Carlssons karriär med ett leende och med ett uns av stolthet i blicken nicka och säga "Ja, men hon har iallafall alltid haft snyggt hår" MEN, NEJ!




Det har hon så fan heller. Jag hittade en bild på Google som inte alls ville läggas in här, den är iallafall från hennes första skivsläpp där hon har en otrolig osmaklig mittbena.

Vad i helvete är upp med den där mittbenan?! Visst att det var lide hett när Nick Carter körde den (tyckte man), men på brudar är det ju mest bara sjukt gräsligt. Fy, Robyn!
Men i övrigt har hon väl haft okej hår, då.



ROBYNS LÅTAR


Jag har svårt för att inte tycka att Robyn kör med lite väl många cheap tricks. Ni vet, håret som skandinavisk stämpel på hjässan och dessutom är hon lite av en låttjuv. "Do you really want me" är ju som de flesta nog känner till en total ripoff på "Skvallerbytta bing bong" som i sin tur är en melodi som funnits i de flesta kulturer i tusentals år. Cheap, är vad det är!

Annars är det rätt svårt att vara varken dissande eller hyllande mot tjejens musik, hon gör blahamusik som de flesta popstars och kammar väl mest hem pluspoängen för ja, just det, frisyren.



ROBYN HJÄRTA UNICEF



Som de flesta stora artister ska ju även Robyn slicka röv genom att tjafsa för hjälporganisationer. Under 1999 blev hon Unicefambassadör vilket ju är jättefint. Hon verkade rik och glad och pratade mycket om ansvar.

Jag kan inte avrunda mitt inlägg om Robyn på ett snyggt sätt för jag har egentligen inga åsikter.
Det är en jävla brud det råkat gå sjukt bra för, hurra för henne men jag hade nog inte velat hänga med henne mer än max 10 sekunder i en toakö. Och jag hade nog inte köpt hennes musik om jag så hade en ak4:a mot tinningen. Men hon får väl leva i fred, det skiter väl jag i.