En dag när jag öppnade mitt kylskåp luktade det död apa därinne. Ingen kunde förklara varför, jag slängde alla matvaror, men apan gjorde sig påmind varenda gång dörren öppnades.
"Termostaten!" tänkte jag och beställde en kylskåpsreparatör. Han kom som ett skott, aldrig har man väl varit med om ett mer behagligt telefonsamtal än det vi hade. Han stod utanför min dörr två röda, med bältet fullt med reparatörsprodukter. Jag han knappt tänka "Shit" innan han grävt sig in i mitt kylskåp och plockat undan alla burkar. "Det luktar apa därinne", förklarade jag. Han instämde men lugnade mig med att lukten skulle omedelbart försvinna när han var färdig. Jag visste inte var jag skulle bli av! Jag bläddrade tafatt i en tidning, klappade en katt, fingrade på gasspisen. Ska man liksom betrakta en man i arbete eller låta honom få frid? Oskrivna regler som en ohändig flicka inte har några som helst erfarenheter av. Jag frågade, vad jag ansåg vara lämpliga frågor, så som "Är det termostaten tror du?" "Jaha där åkte den av ja" och "Ojoj vad snabb du är med skruvmejseln". Han lånade en stol och satte igång strömmen igen. Jävlar i det vad kylen brummade på! "Det verkar fint", sa han och lånade min toalett. Nervöst bet jag på naglarna tills han återvände och kände efter, likt en barnmorska vid förlossning, om det verkade okej där inne. Det verkade det!! "Det var det det", sa han och lämnade mig kort därefter. "Ha en bra dag", sa han. "Ha en bra dag!" nästan skrek jag så att det ekade i trapphuset.
