All At Once

"Sometimes the hardest thing and the right thing are the same"

Åh, det är ju givet att jag ska bli ultrasmörig o börja varje blogginlägg med ett citat som passar in på något i min omgivning at the moment!

Jag har för övrigt tappat stinget med det här med regelbunden bloggning, inte vill några stackars medmänniskor läsa om mitt otroligt ointressanta liv? Och inte är jag särskilt politisk heller så några sjuka utläggningar om rösträtt och asylsökning kammar ni inte här. Det enda jag är rätt okej på är ju att tycka negativt om saker och ting och sådant motarbetas ju av alla (utom typ Olov).

Inget har hänt sen sist. Förutom att någon försökt hugga sig in i vår replokal vilket resulterade i en alldeles för lång väntan på låssmeden i fredags. Jag har även lyckats greja två fribiljetter till "Snövit" på onsdag, men vet inte om nån är så jävla sugen på att gå med mig? Intresse kan anmälas i kommentarsraden så återkommer jag till dig.

Vi hade inbrottsförsök i replokalen


Det är inte lätt att bli kompis med mig.
För det första har jag enormt ondskefulla ögonbryn vilket gör att jag allt som oftast ser ut som att jag inom ungefär elva sekunder kommer slita sönder halsen på den som råkar lägga en blick på mig.
För det andra kan jag inte tolerera 1. särskrivningar 2. felstavningar 3. folk som skriver på sin egen wall på Facebook och eftersom de flesta jävlar därute är totala jävla nollor i svenska språket dör en stor del av sig själva.
För det tredje måste jag alltid ha rätt. Jag är som Björne typ:

Zanna/Björne: Dom där gröna heter pepperoni
Offer: Njae, dom heter fefferoni
Zanna/Björne: Ja, det var det jag sa; fefferoni.

För det femte (jag orkar inte hitta på en fjärde) så är jag ruskigt negativ mot ungefär det mesta vilket stör de flesta stackars Svenssons.

Vad har jag mer för brister som gör det svårt för mig att bli en social individ?
Lämna era kommentarer där man lämnar kommentarer!



Ett av mina onskefulla ögonbryn