Något av det finaste jag vet är något jag kallar för "läsblicken". Ni vet, du kanske sitter på en buss eller ett tåg. Framför dig sitter någon som är djupt försjunken i bok. Och så ibland, då och då, tittar personen upp och har det där glanset i ögonen, fortfarande inne i boken, men lämnar bokstäverna för en stund för att bara blicka ut över ingenting, knappt närvarande. Som för att reflektera över vad som nyss lästes, en tom men så funderande blick.
Det är något av det finaste jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar