Idag tänkte jag att vi skulle prata om pengar. Detta fantastiska fenomen som fängslar (i dubbel bemärkelse) så många. Jag svär att jag vet flera som hade kunnat sälja sin förstfödda bara för att få sig lite kosing. Ganska patetiskt egentligen när man tänker efter och inser att det är några jävla papperslappar och lite metall liksom. Dessutom är vi bara slavar under staten som ju bestämmer exakt hur mycket varje papperslapp ska vara värd. En annan patetisk sak med pengar är uttrycket
"Att tjäna pengar" Det är ju oftast det det handlar om för många människor. Att tjäna pengarna som om de vore någon friggin gud som de kan tillbe hursomhapp.
Jag har inte hunnit tänka ut hur man skulle kunna leva i ett pengalöst samhälle, men har jag riktigt tråkigt någon kväll så kanske även det slipper ur min übermenchhjärna.
Jag menar inte att jag är bättre än någon annan när det gäller pengahetsen, jag har blivit kallad pengafixerad och det fula ordet "ekonom". Men jag tror det blir så när man inte har några pengar. Att man blir besatt av dem. Lite som när fullt friska människor får en plötslig impuls att hugga av ett ben eller såga av en arm. Fast tvärtom.
Men lite sjukt är det att det till och med finns en tidning som heter "Dina Pengar".
Vi avrundar kapitlet om pengar (roten till allt ont) och lyssnar istället gemensamt på den briljanta
"Mind over money" med Turin Brakes. (Dessutom utan någon mesig jävla video med t ex en strand och gråtande barn och texter som plötsligt utan förvarning flyger in i bilden. Jag HATAR sånt)
http://www.youtube.com/watch?v=9IMaGhj7g20
onsdag 13 augusti 2008
tisdag 29 juli 2008
My same
Amanda Jenssen, you're a fucking phoney!
Ni vet alla vem hon är, om inte så i smyg, Amanda Jenssen, det blonda yrvädret som gjorde succé (?) i 2007 års upplaga av Idol. Hon har nyligen släppt sin debutplatta "Killing my darlings" som jag visserligen måste erkänna att jag inte lyssnat in mig så där brutalt mycket på. Men däremot har jag hört första singeln "Do you love me" och inte varit särskilt imponerad utan mer funderat över vem det är hon försöker låta som. För visst är det så, och nu kan jag bevisa att jag hade rätt.
Adele, heter hon. Hon är en soulbrutta från allas vårt Storbritannien och trots sina 20 år fick debutskivan heta "19". Adele har en gedigen utbildning, gick BRIT School for Performing Arts, vilket vittnar om kvalitet. Storheter som bl a Katie Melua, Leona Lewis och Kate Nash gick samma utbildning. Utrycket i Adeles sångröst är på pricken det lilla Amanda försökt kopiera. Bara det att Adele verkar genuin och visar oss att det räcker med en soulsångerska med den karaktäristiska hesa soulrösten. Adele är dessutom är otroligt skicklig sångerska, det tar nog många år innan härm-Amanda är ens i närheten av den tekniken. Dessutom ser hon ut som någon man skulle vilja lära känna. Amandas utseende gör en mest sugen på att langa starksprit. Heja Adele!
Kolla in Amandas "Do you love me" här:http://www.youtube.com/watch?v=vnxmwbBniDo
Och jämför sedan med Adele & njut av wurlitzerpianot http://www.youtube.com/watch?v=zg9-ptFUJTw
Ni vet alla vem hon är, om inte så i smyg, Amanda Jenssen, det blonda yrvädret som gjorde succé (?) i 2007 års upplaga av Idol. Hon har nyligen släppt sin debutplatta "Killing my darlings" som jag visserligen måste erkänna att jag inte lyssnat in mig så där brutalt mycket på. Men däremot har jag hört första singeln "Do you love me" och inte varit särskilt imponerad utan mer funderat över vem det är hon försöker låta som. För visst är det så, och nu kan jag bevisa att jag hade rätt.
Adele, heter hon. Hon är en soulbrutta från allas vårt Storbritannien och trots sina 20 år fick debutskivan heta "19". Adele har en gedigen utbildning, gick BRIT School for Performing Arts, vilket vittnar om kvalitet. Storheter som bl a Katie Melua, Leona Lewis och Kate Nash gick samma utbildning. Utrycket i Adeles sångröst är på pricken det lilla Amanda försökt kopiera. Bara det att Adele verkar genuin och visar oss att det räcker med en soulsångerska med den karaktäristiska hesa soulrösten. Adele är dessutom är otroligt skicklig sångerska, det tar nog många år innan härm-Amanda är ens i närheten av den tekniken. Dessutom ser hon ut som någon man skulle vilja lära känna. Amandas utseende gör en mest sugen på att langa starksprit. Heja Adele!
Kolla in Amandas "Do you love me" här:http://www.youtube.com/watch?v=vnxmwbBniDo
Och jämför sedan med Adele & njut av wurlitzerpianot http://www.youtube.com/watch?v=zg9-ptFUJTw
lördag 28 juni 2008
Monochrome
Jag tänkte såhär.
Om det nu är så jääävla bra med frukost, jo för det står ju överallt: "komigen, ät frulle, dagens lätt viktigaste mål! Heja heja!" Om det nu är sant, och det är det väl, för det står ju i tidningen, då borde man ju lätt bli Nicole Richie-smal genMom att bara käka frukost hela dagen lång?
Om det nu är så jääävla bra med frukost, jo för det står ju överallt: "komigen, ät frulle, dagens lätt viktigaste mål! Heja heja!" Om det nu är sant, och det är det väl, för det står ju i tidningen, då borde man ju lätt bli Nicole Richie-smal genMom att bara käka frukost hela dagen lång?
Hm, tänker ni "Aeh due, de där skulle nog ente ja våga prova hehe =)" Nej och det är därför ni har mig, er guru, er gudinna, er övre makt! Jag ska sålla terrängen, jag ska gå där med min lie och hugga en stig åt er genom den snåriga frukostdietdjungeln. Så från och
med igår äter jag bara flingor och knäckebröd hela dagarna långa! Det har ju nästan enbart fördelar, det är billigt (snälla, flingor och fil kostar typ som en falafel och då slipper man tanken på att falafelgubben faktiskt använt samma händer till att göra din falafel som att ta betalt för kunden innan dig), det är smidigt (fatta vad snabbt det går och bara sladda ut i köket och hälla upp filen och rassla ut några flingor. Man kan ju t ex förbereda genom att redan ha ställt fram jävla massa skålar på diskbänken så man slipper anstränga musklerna att plocka ner en från skåpet), det är gott (jävlar i det, det är faktiskt det. Dessutom känns det som när man var sjuk och var ensam hemma och liten och klen och inte orkade göra någon mat och tyckte synd om sig själv hela tiden och det är faktiskt en härlig känsla överlag). I övrigt räknar jag med massor av andra fördelar som kommer visa sig under testperiodens gång. Två nackdelar har jag dock kommit på under projektets andra dag:
1. Det blir ganska mycket disk. Detta kan dock underlättas genom att köpa engångstallrikar. Eller hyra en pakistansk som kan diska åt en. Eller en flickvän.
2. Det kan var påfrestande för en laktoskänslig mage att äta fil hela dagarna. Men no pain, no gain! De
ssutom finns det laktosfri fil.
Fil och flingor, den nya dieten?
måndag 23 juni 2008
With every heartbeat
Det var en av de människor i världen som jag tycker är absolut häftigast som bad mig uttrycka mina åsikter om artisten och varumärket Robyn här i bloggen. Inte kunde väl jag tacka nej till denna otroliga utmaning. Here goes:
OM ROBYN
Robyn föddes den 12 juni 1979 och hennes riktiga namn är faktiskt Robin Miriam Carlsson. Varför hon kallar sig Robyn med y är det inte en jävel som vet. Hon blev iallafall upptäckt av Meja (ni vet "it's all bout the money, it's all but the dum-dum-dumdedudum"). Robyn är faktiskt den fantastiska sångrösten bakom Lilla Sportspegelns "Du kan alltid bli nummer ett".
Nu för tiden konkurrerar bruden ju med storheter som t ex Timbaland och Kanye West om förstaplasten på bland annat brittiska singellistan. Vilken fantastiskt export!
ROBYNS HÅR
Man kan undra om det är ett reklamtrick att den här svenska exportprodukten, som Robyn faktiskt är, behållt sitt otroligt lintottefärgade hår för att visa sin nordiska sida för amerikaner och indianer? Kan tänkas! Man kan ju spontant också tänka tillbaka på början av Robin Miriam Carlssons karriär med ett leende och med ett uns av stolthet i blicken nicka och säga "Ja, men hon har iallafall alltid haft snyggt hår" MEN, NEJ!
Det har hon så fan heller. Jag hittade en bild på Google som inte alls ville läggas in här, den är iallafall från hennes första skivsläpp där hon har en otrolig osmaklig mittbena.
Vad i helvete är upp med den där mittbenan?! Visst att det var lide hett när Nick Carter körde den (tyckte man), men på brudar är det ju mest bara sjukt gräsligt. Fy, Robyn!
Men i övrigt har hon väl haft okej hår, då.
ROBYNS LÅTAR
Jag har svårt för att inte tycka att Robyn kör med lite väl många cheap tricks. Ni vet, håret som skandinavisk stämpel på hjässan och dessutom är hon lite av en låttjuv. "Do you really want me" är ju som de flesta nog känner till en total ripoff på "Skvallerbytta bing bong" som i sin tur är en melodi som funnits i de flesta kulturer i tusentals år. Cheap, är vad det är!
Annars är det rätt svårt att vara varken dissande eller hyllande mot tjejens musik, hon gör blahamusik som de flesta popstars och kammar väl mest hem pluspoängen för ja, just det, frisyren.
ROBYN HJÄRTA UNICEF
Som de flesta stora artister ska ju även Robyn slicka röv genom att tjafsa för hjälporganisationer. Under 1999 blev hon Unicefambassadör vilket ju är jättefint. Hon verkade rik och glad och pratade mycket om ansvar.
Jag kan inte avrunda mitt inlägg om Robyn på ett snyggt sätt för jag har egentligen inga åsikter.
Det är en jävla brud det råkat gå sjukt bra för, hurra för henne men jag hade nog inte velat hänga med henne mer än max 10 sekunder i en toakö. Och jag hade nog inte köpt hennes musik om jag så hade en ak4:a mot tinningen. Men hon får väl leva i fred, det skiter väl jag i.
OM ROBYN
Robyn föddes den 12 juni 1979 och hennes riktiga namn är faktiskt Robin Miriam Carlsson. Varför hon kallar sig Robyn med y är det inte en jävel som vet. Hon blev iallafall upptäckt av Meja (ni vet "it's all bout the money, it's all but the dum-dum-dumdedudum"). Robyn är faktiskt den fantastiska sångrösten bakom Lilla Sportspegelns "Du kan alltid bli nummer ett".
Nu för tiden konkurrerar bruden ju med storheter som t ex Timbaland och Kanye West om förstaplasten på bland annat brittiska singellistan. Vilken fantastiskt export!
ROBYNS HÅR
Man kan undra om det är ett reklamtrick att den här svenska exportprodukten, som Robyn faktiskt är, behållt sitt otroligt lintottefärgade hår för att visa sin nordiska sida för amerikaner och indianer? Kan tänkas! Man kan ju spontant också tänka tillbaka på början av Robin Miriam Carlssons karriär med ett leende och med ett uns av stolthet i blicken nicka och säga "Ja, men hon har iallafall alltid haft snyggt hår" MEN, NEJ!
Det har hon så fan heller. Jag hittade en bild på Google som inte alls ville läggas in här, den är iallafall från hennes första skivsläpp där hon har en otrolig osmaklig mittbena.
Vad i helvete är upp med den där mittbenan?! Visst att det var lide hett när Nick Carter körde den (tyckte man), men på brudar är det ju mest bara sjukt gräsligt. Fy, Robyn!
Men i övrigt har hon väl haft okej hår, då.
ROBYNS LÅTAR
Jag har svårt för att inte tycka att Robyn kör med lite väl många cheap tricks. Ni vet, håret som skandinavisk stämpel på hjässan och dessutom är hon lite av en låttjuv. "Do you really want me" är ju som de flesta nog känner till en total ripoff på "Skvallerbytta bing bong" som i sin tur är en melodi som funnits i de flesta kulturer i tusentals år. Cheap, är vad det är!
Annars är det rätt svårt att vara varken dissande eller hyllande mot tjejens musik, hon gör blahamusik som de flesta popstars och kammar väl mest hem pluspoängen för ja, just det, frisyren.
ROBYN HJÄRTA UNICEF
Som de flesta stora artister ska ju även Robyn slicka röv genom att tjafsa för hjälporganisationer. Under 1999 blev hon Unicefambassadör vilket ju är jättefint. Hon verkade rik och glad och pratade mycket om ansvar.
Jag kan inte avrunda mitt inlägg om Robyn på ett snyggt sätt för jag har egentligen inga åsikter.
Det är en jävla brud det råkat gå sjukt bra för, hurra för henne men jag hade nog inte velat hänga med henne mer än max 10 sekunder i en toakö. Och jag hade nog inte köpt hennes musik om jag så hade en ak4:a mot tinningen. Men hon får väl leva i fred, det skiter väl jag i.
måndag 28 april 2008
Let's get it started
Med risk för att låta skrytig, men har inte denna bloggen utvecklats lite till någon slags reklampelare?
Det är fett, för tillfället, och jag tänker fortsätta i samma anda och pusha lite för min nya tandborste.
Den låg där som en uppenbarelse på ICA Maxi i Västra Hamnen och glänste líte i sin korg med hundratalet andra tandborstar. Prislappen ovanför tandborstkorgen gjorde sitt "39,90". Det är svårt att stå emot ojämna siffror. Det unika med denna tandborste är att den alltså spelar musik i munnen. Hallåja, om jag var tvungen att prova det. Jag kunde välja mellan Kelly Clarkson och Black Eyed Peas i min mun och trots Kellys looks så vann de mörkögda ärtorna.
Det är så fantastiskt! Den låter inte mycket för världen utåt, men när den nuddar mina gaddar skapas ljuvlig musik i min käft! Den spelar i precis två minuter och volymen regleras efter hur hårt du borstar. Dessutom måste du ju borsta hyfsat rytmiskt för att det inte ska bli världens hack i låten (och det vill man ju inte).
Nu blev ni allt sugna på att få ett lika härligt smile som jag och Carola, va?
Läs mer på http://www.toothtunes.se/ och hitta DIN närmaste återförsäljare. Katchiiing!
onsdag 16 april 2008
My Back Pages
Är det någonting jag rågillar så är det värda saker från barndomen.
Däribland är t ex Cornelis Vreeswijk och ugnspannkaka med konserverade champinjoner.
Men den sak som utan konkurrens stjäl förstaplatsen är den här lilla bokstackaren vars oranga omslag pryder bloggens högerkant.
Vad är då så fantastiskt med denna lilla sångbok?
Jo! Förutom att den ger mig nostalgiska och ljuva minnen a la Sound of Music så är den en otrolig visskatt och innehåller fullkomligt ljuvliga illustrationer av allas vår Elsa Beskow!
Låtarna på den här lilla guldgruvan är följande 40 hits:
Däribland är t ex Cornelis Vreeswijk och ugnspannkaka med konserverade champinjoner.
Men den sak som utan konkurrens stjäl förstaplatsen är den här lilla bokstackaren vars oranga omslag pryder bloggens högerkant.
Vad är då så fantastiskt med denna lilla sångbok?
Jo! Förutom att den ger mig nostalgiska och ljuva minnen a la Sound of Music så är den en otrolig visskatt och innehåller fullkomligt ljuvliga illustrationer av allas vår Elsa Beskow!
Låtarna på den här lilla guldgruvan är följande 40 hits:
- Familjen Krokodil
- Små, små fågelungar
- Trollfar i Snurreberget
- Nisse tänker sjöman bli
- Vid en väg på en sten
- Bonden och kråkan
- Goddag min fru
- Raska fötter springa tripp, tripp, tripp
- När jag sist gick ut att vandra
- Veva, veva positiv
- Kungens lilla piga
- Har du sett herr Kantaretll?
- Trollmors vaggsång
- Annikas visa
- Plocka svamp
- Tomtarnas julnatt
- Om våren, om våren
- Här är polisen
- Stinas pepparkakssoldat
- Sov du lilla vide ung
- Leka skola
- Vid Kattegatt
- Lasse liten
- En sockerbagare
- Fyra små grisar
- Säg när kommer våren
- När Lillan kom till jorden
- Nu så är det jul igen
- Tre pepparkaksgubbar
- När Olle fick heta Pilleman
- Blåsippa ute i backarna står
- Nu dansar våren
- Om jag får en flygmaskin
- Lilla tussilago
- Tummeliten
- Litti litti li
- Mors lilla Olle
- Blinka lilla stjärna
- Fröken Kissekatt
- Vi går över daggstänkta berg
Alla låtarna är ungefär skitbra och jag förstår inte att den inte används flitigare ute på Sveriges dagis, för nää där pumpar man Markoolio och Doris och Knäckebröderna dagen lång. Hail Beskow!
Det sorgliga i kråksången här är att mitt exemplar av den här boken blev för många år sedan uppätet av en gammal hundracka och jag är därför "Nu Ska Vi Sjunga"-lös. Det bästa å andra sidan är att boken fortfarande går varm på tryckerierna och säljs för fullt ute i butikerna. Den dagen jag blir vild och vacker (och rik) ska jag köpa mig mitt eget exemplar och bara njuta. Eller så väntar jag tills någon snäll bloggläsare förbarmar sig över mig och uppvaktar mig.
onsdag 19 mars 2008
What you see is me
Nu är det officiellt. Jag hatar fan cd-skivor. Några orsaker:
1. De är de är jävligt fula (jag menar, en platt rund sak där man nästan kan spegla sig, men bara nästan för man ser ut som något ur Shrek)
2. Man kan inte skriva på dem med en vanlig traditionell bläckpenna, nää man måste betala svindyra kosingar för en "permanent marker" för att märka det aset.
3. De väger sjuka mängder när de är i sina fula, fyrkantiga boxar (och den där jävla pluppen i mitten där man ska sätta cd-skivan på går ju fan ALLTID sönder för att det tvunget ska vara av sånt billigt jävla japan-massproducerat-piss!)
4. De blir ju ALLTID repiga? ALLTID! Om man inte är en organiserad kontorsråtta som kanske får svettångest om man inte pregar in dem i fodralet direkt efter användning.
Dessutom är de långsamma och får min dator att frusta som en brunstig älg.
Eftersom jag inte skrivit på ett tag känner jag att jag måste bekänna en sak för mina läsare.
Jag har joinat The Dark Side. Jag är en av de där jävlarna jag hånat, hatat, mobbat, retat...
Jag jobbar för Metro >_<>
Antar att jag inte behöver förklara att jag INTE är den där jobbiga jävelen som trycker upp bladet i ansiktet på en när man stiger av bussen. Situationen är snarare omvänd, jag är så långsam att folk brukar knacka mig på axeln och fråga om de får "stjäla en tidning" av mig. Då brukar jag le mitt "handel-och administrationsleende från gymnasietiden" och säga "Det ska väl gå bra!!!"
1. De är de är jävligt fula (jag menar, en platt rund sak där man nästan kan spegla sig, men bara nästan för man ser ut som något ur Shrek)
2. Man kan inte skriva på dem med en vanlig traditionell bläckpenna, nää man måste betala svindyra kosingar för en "permanent marker" för att märka det aset.
3. De väger sjuka mängder när de är i sina fula, fyrkantiga boxar (och den där jävla pluppen i mitten där man ska sätta cd-skivan på går ju fan ALLTID sönder för att det tvunget ska vara av sånt billigt jävla japan-massproducerat-piss!)
4. De blir ju ALLTID repiga? ALLTID! Om man inte är en organiserad kontorsråtta som kanske får svettångest om man inte pregar in dem i fodralet direkt efter användning.
Dessutom är de långsamma och får min dator att frusta som en brunstig älg.
Eftersom jag inte skrivit på ett tag känner jag att jag måste bekänna en sak för mina läsare.
Jag har joinat The Dark Side. Jag är en av de där jävlarna jag hånat, hatat, mobbat, retat...
Jag jobbar för Metro >_<>
Antar att jag inte behöver förklara att jag INTE är den där jobbiga jävelen som trycker upp bladet i ansiktet på en när man stiger av bussen. Situationen är snarare omvänd, jag är så långsam att folk brukar knacka mig på axeln och fråga om de får "stjäla en tidning" av mig. Då brukar jag le mitt "handel-och administrationsleende från gymnasietiden" och säga "Det ska väl gå bra!!!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)