Poor Boy

Katrin Zytomierska...

Det är för mig ett under att jag inte upptäckt denna fantastiska lilla människa förut.

Hon är kortfattat spillrorna av ett dåligt förhållande och riktar nu allt sitt agg åt personer som hon kategoriserar som: (ett urval)

* fula

* tjocka
* ointelligenta

Skrällen i helgen kom när Katrin, det lilla yrvädret, kallade snubben som åkte ut för 'lite väl bögig'. Loulou var givetvis för tjock, och den lilla Anna en sjuk tant. Typ.

Till saken hör att Katrin herself skulle agera programledare för "Eftersnack" som följer utröstningen av de stackars Idolerna.
Se programmet här (http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.667852)

Pausar man 00.37 kan man se vad jag i varje fall tycker verka en sjuk människas leende.

Jag blev så fascinerad av Katrin att jag var tvungen att först läsa hennes blogg på Idolsajten och därefter fortsätta in i träsket på www.finest.se där hennes blogg heter "Fuck you right back" eller något annat förpubertalt. I skrivande stund heter hennes senaste blogginlägg "Jag är bra" och handlar bland annat om hon faktiskt skiter i vad vi "småfittor" har att säga om hennes kompetens, utan de som verkligen vet vad de snackar om är Alex Schulman, Gry Forsman och Adam Alsing... Observera då att Alex Schulman råkar vara hennes f.d fästman.

Visst liksom, att man säger vad man tycker och tänker och vågar stå för sina åsikter, men Katrin... Komigen. Tyvärr lyser ditt dåliga självförtroende och antagligen din stora sorg efter ditt kraschade förhållanden igenom i det här fallet. Du lägger all vikt på att försöka få fram hur great och unik du är samtidigt som alla andra är fula, tjocka eller varför inte homosexuella. Hyfsat patetiskt.

Dessutom, ska man nu ha en blogg kan man väl åtminstone försöka att stava rätt och riktigt.

Kolla in Katrins enormt underhållande blogg här: http://finest.se/katrin

Gör Sverige en tjänst och hoppa av din programledarkarriär. Nu.

(bilden kommer från DN)

Money (that's what I want)

Idag tänkte jag att vi skulle prata om pengar. Detta fantastiska fenomen som fängslar (i dubbel bemärkelse) så många. Jag svär att jag vet flera som hade kunnat sälja sin förstfödda bara för att få sig lite kosing. Ganska patetiskt egentligen när man tänker efter och inser att det är några jävla papperslappar och lite metall liksom. Dessutom är vi bara slavar under staten som ju bestämmer exakt hur mycket varje papperslapp ska vara värd. En annan patetisk sak med pengar är uttrycket
"Att tjäna pengar" Det är ju oftast det det handlar om för många människor. Att tjäna pengarna som om de vore någon friggin gud som de kan tillbe hursomhapp.
Jag har inte hunnit tänka ut hur man skulle kunna leva i ett pengalöst samhälle, men har jag riktigt tråkigt någon kväll så kanske även det slipper ur min übermenchhjärna.
Jag menar inte att jag är bättre än någon annan när det gäller pengahetsen, jag har blivit kallad pengafixerad och det fula ordet "ekonom". Men jag tror det blir så när man inte har några pengar. Att man blir besatt av dem. Lite som när fullt friska människor får en plötslig impuls att hugga av ett ben eller såga av en arm. Fast tvärtom.
Men lite sjukt är det att det till och med finns en tidning som heter "Dina Pengar".

Vi avrundar kapitlet om pengar (roten till allt ont) och lyssnar istället gemensamt på den briljanta
"Mind over money" med Turin Brakes. (Dessutom utan någon mesig jävla video med t ex en strand och gråtande barn och texter som plötsligt utan förvarning flyger in i bilden. Jag HATAR sånt)
http://www.youtube.com/watch?v=9IMaGhj7g20

My same

Amanda Jenssen, you're a fucking phoney!
Ni vet alla vem hon är, om inte så i smyg, Amanda Jenssen, det blonda yrvädret som gjorde succé (?) i 2007 års upplaga av Idol. Hon har nyligen släppt sin debutplatta "Killing my darlings" som jag visserligen måste erkänna att jag inte lyssnat in mig så där brutalt mycket på. Men däremot har jag hört första singeln "Do you love me" och inte varit särskilt imponerad utan mer funderat över vem det är hon försöker låta som. För visst är det så, och nu kan jag bevisa att jag hade rätt.

Adele, heter hon. Hon är en soulbrutta från allas vårt Storbritannien och trots sina 20 år fick debutskivan heta "19". Adele har en gedigen utbildning, gick BRIT School for Performing Arts, vilket vittnar om kvalitet. Storheter som bl a Katie Melua, Leona Lewis och Kate Nash gick samma utbildning. Utrycket i Adeles sångröst är på pricken det lilla Amanda försökt kopiera. Bara det att Adele verkar genuin och visar oss att det räcker med en soulsångerska med den karaktäristiska hesa soulrösten. Adele är dessutom är otroligt skicklig sångerska, det tar nog många år innan härm-Amanda är ens i närheten av den tekniken. Dessutom ser hon ut som någon man skulle vilja lära känna. Amandas utseende gör en mest sugen på att langa starksprit. Heja Adele!

Adele t.v. Amanda t.h.

Kolla in Amandas "Do you love me" här:http://www.youtube.com/watch?v=vnxmwbBniDo

Och jämför sedan med Adele & njut av wurlitzerpianot http://www.youtube.com/watch?v=zg9-ptFUJTw

Monochrome

Jag tänkte såhär.
Om det nu är så jääävla bra med frukost, jo för det står ju överallt: "komigen, ät frulle, dagens lätt viktigaste mål! Heja heja!" Om det nu är sant, och det är det väl, för det står ju i tidningen, då borde man ju lätt bli Nicole Richie-smal genMom att bara käka frukost hela dagen lång?

Hm, tänker ni "Aeh due, de där skulle nog ente ja våga prova hehe =)" Nej och det är därför ni har mig, er guru, er gudinna, er övre makt! Jag ska sålla terrängen, jag ska gå där med min lie och hugga en stig åt er genom den snåriga frukostdietdjungeln. Så från och

med igår äter jag bara flingor och knäckebröd hela dagarna långa! Det har ju nästan enbart fördelar, det är billigt (snälla, flingor och fil kostar typ som en falafel och då slipper man tanken på att falafelgubben faktiskt använt samma händer till att göra din falafel som att ta betalt för kunden innan dig), det är smidigt (fatta vad snabbt det går och bara sladda ut i köket och hälla upp filen och rassla ut några flingor. Man kan ju t ex förbereda genom att redan ha ställt fram jävla massa skålar på diskbänken så man slipper anstränga musklerna att plocka ner en från skåpet), det är gott (jävlar i det, det är faktiskt det. Dessutom känns det som när man var sjuk och var ensam hemma och liten och klen och inte orkade göra någon mat och tyckte synd om sig själv hela tiden och det är faktiskt en härlig känsla överlag). I övrigt räknar jag med massor av andra fördelar som kommer visa sig under testperiodens gång. Två nackdelar har jag dock kommit på under projektets andra dag:

1. Det blir ganska mycket disk. Detta kan dock underlättas genom att köpa engångstallrikar. Eller hyra en pakistansk som kan diska åt en. Eller en flickvän.

2. Det kan var påfrestande för en laktoskänslig mage att äta fil hela dagarna. Men no pain, no gain! De

ssutom finns det laktosfri fil.

Fil och flingor, den nya dieten?

With every heartbeat

Det var en av de människor i världen som jag tycker är absolut häftigast som bad mig uttrycka mina åsikter om artisten och varumärket Robyn här i bloggen. Inte kunde väl jag tacka nej till denna otroliga utmaning. Here goes:

OM ROBYN





Robyn föddes den 12 juni 1979 och hennes riktiga namn är faktiskt Robin Miriam Carlsson. Varför hon kallar sig Robyn med y är det inte en jävel som vet. Hon blev iallafall upptäckt av Meja (ni vet "it's all bout the money, it's all but the dum-dum-dumdedudum"). Robyn är faktiskt den fantastiska sångrösten bakom Lilla Sportspegelns "Du kan alltid bli nummer ett".




Nu för tiden konkurrerar bruden ju med storheter som t ex Timbaland och Kanye West om förstaplasten på bland annat brittiska singellistan. Vilken fantastiskt export!









ROBYNS HÅR




Man kan undra om det är ett reklamtrick att den här svenska exportprodukten, som Robyn faktiskt är, behållt sitt otroligt lintottefärgade hår för att visa sin nordiska sida för amerikaner och indianer? Kan tänkas! Man kan ju spontant också tänka tillbaka på början av Robin Miriam Carlssons karriär med ett leende och med ett uns av stolthet i blicken nicka och säga "Ja, men hon har iallafall alltid haft snyggt hår" MEN, NEJ!




Det har hon så fan heller. Jag hittade en bild på Google som inte alls ville läggas in här, den är iallafall från hennes första skivsläpp där hon har en otrolig osmaklig mittbena.

Vad i helvete är upp med den där mittbenan?! Visst att det var lide hett när Nick Carter körde den (tyckte man), men på brudar är det ju mest bara sjukt gräsligt. Fy, Robyn!
Men i övrigt har hon väl haft okej hår, då.



ROBYNS LÅTAR


Jag har svårt för att inte tycka att Robyn kör med lite väl många cheap tricks. Ni vet, håret som skandinavisk stämpel på hjässan och dessutom är hon lite av en låttjuv. "Do you really want me" är ju som de flesta nog känner till en total ripoff på "Skvallerbytta bing bong" som i sin tur är en melodi som funnits i de flesta kulturer i tusentals år. Cheap, är vad det är!

Annars är det rätt svårt att vara varken dissande eller hyllande mot tjejens musik, hon gör blahamusik som de flesta popstars och kammar väl mest hem pluspoängen för ja, just det, frisyren.



ROBYN HJÄRTA UNICEF



Som de flesta stora artister ska ju även Robyn slicka röv genom att tjafsa för hjälporganisationer. Under 1999 blev hon Unicefambassadör vilket ju är jättefint. Hon verkade rik och glad och pratade mycket om ansvar.

Jag kan inte avrunda mitt inlägg om Robyn på ett snyggt sätt för jag har egentligen inga åsikter.
Det är en jävla brud det råkat gå sjukt bra för, hurra för henne men jag hade nog inte velat hänga med henne mer än max 10 sekunder i en toakö. Och jag hade nog inte köpt hennes musik om jag så hade en ak4:a mot tinningen. Men hon får väl leva i fred, det skiter väl jag i.

Let's get it started

Med risk för att låta skrytig, men har inte denna bloggen utvecklats lite till någon slags reklampelare?


Det är fett, för tillfället, och jag tänker fortsätta i samma anda och pusha lite för min nya tandborste.


Den låg där som en uppenbarelse på ICA Maxi i Västra Hamnen och glänste líte i sin korg med hundratalet andra tandborstar. Prislappen ovanför tandborstkorgen gjorde sitt "39,90". Det är svårt att stå emot ojämna siffror. Det unika med denna tandborste är att den alltså spelar musik i munnen. Hallåja, om jag var tvungen att prova det. Jag kunde välja mellan Kelly Clarkson och Black Eyed Peas i min mun och trots Kellys looks så vann de mörkögda ärtorna.


Det är så fantastiskt! Den låter inte mycket för världen utåt, men när den nuddar mina gaddar skapas ljuvlig musik i min käft! Den spelar i precis två minuter och volymen regleras efter hur hårt du borstar. Dessutom måste du ju borsta hyfsat rytmiskt för att det inte ska bli världens hack i låten (och det vill man ju inte).


Nu blev ni allt sugna på att få ett lika härligt smile som jag och Carola, va?
Läs mer på http://www.toothtunes.se/ och hitta DIN närmaste återförsäljare. Katchiiing!

My Back Pages

Är det någonting jag rågillar så är det värda saker från barndomen.
Däribland är t ex Cornelis Vreeswijk och ugnspannkaka med konserverade champinjoner.
Men den sak som utan konkurrens stjäl förstaplatsen är den här lilla bokstackaren vars oranga omslag pryder bloggens högerkant.



Vad är då så fantastiskt med denna lilla sångbok?
Jo! Förutom att den ger mig nostalgiska och ljuva minnen a la Sound of Music så är den en otrolig visskatt och innehåller fullkomligt ljuvliga illustrationer av allas vår Elsa Beskow!

Låtarna på den här lilla guldgruvan är följande 40 hits:

1. Familjen Krokodil
2. Små, små fågelungar
3. Trollfar i Snurreberget
4. Nisse tänker sjöman bli
5. Vid en väg på en sten
6. Bonden och kråkan
7. Goddag min fru
8. Raska fötter springa tripp, tripp, tripp
9. När jag sist gick ut att vandra
10. Veva, veva positiv
11. Kungens lilla piga
12. Har du sett herr Kantaretll?
13. Trollmors vaggsång
14. Annikas visa
15. Plocka svamp
16. Tomtarnas julnatt
17. Om våren, om våren
18. Här är polisen
19. Stinas pepparkakssoldat
20. Sov du lilla vide ung
21. Leka skola
22. Vid Kattegatt
23. Lasse liten
24. En sockerbagare
25. Fyra små grisar
26. Säg när kommer våren
27. När Lillan kom till jorden
28. Nu så är det jul igen
29. Tre pepparkaksgubbar
30. När Olle fick heta Pilleman
31. Blåsippa ute i backarna står
32. Nu dansar våren
33. Om jag får en flygmaskin
34. Lilla tussilago
35. Tummeliten
36. Litti litti li
37. Mors lilla Olle
38. Blinka lilla stjärna
39. Fröken Kissekatt
40. Vi går över daggstänkta berg

Alla låtarna är ungefär skitbra och jag förstår inte att den inte används flitigare ute på Sveriges dagis, för nää där pumpar man Markoolio och Doris och Knäckebröderna dagen lång. Hail Beskow!

Det sorgliga i kråksången här är att mitt exemplar av den här boken blev för många år sedan uppätet av en gammal hundracka och jag är därför "Nu Ska Vi Sjunga"-lös. Det bästa å andra sidan är att boken fortfarande går varm på tryckerierna och säljs för fullt ute i butikerna. Den dagen jag blir vild och vacker (och rik) ska jag köpa mig mitt eget exemplar och bara njuta. Eller så väntar jag tills någon snäll bloggläsare förbarmar sig över mig och uppvaktar mig.

What you see is me

Nu är det officiellt. Jag hatar fan cd-skivor. Några orsaker:

1. De är de är jävligt fula (jag menar, en platt rund sak där man nästan kan spegla sig, men bara nästan för man ser ut som något ur Shrek)
2. Man kan inte skriva på dem med en vanlig traditionell bläckpenna, nää man måste betala svindyra kosingar för en "permanent marker" för att märka det aset.
3. De väger sjuka mängder när de är i sina fula, fyrkantiga boxar (och den där jävla pluppen i mitten där man ska sätta cd-skivan på går ju fan ALLTID sönder för att det tvunget ska vara av sånt billigt jävla japan-massproducerat-piss!)
4. De blir ju ALLTID repiga? ALLTID! Om man inte är en organiserad kontorsråtta som kanske får svettångest om man inte pregar in dem i fodralet direkt efter användning.

Dessutom är de långsamma och får min dator att frusta som en brunstig älg.

Eftersom jag inte skrivit på ett tag känner jag att jag måste bekänna en sak för mina läsare.
Jag har joinat The Dark Side. Jag är en av de där jävlarna jag hånat, hatat, mobbat, retat...
Jag jobbar för Metro >_<>
Antar att jag inte behöver förklara att jag INTE är den där jobbiga jävelen som trycker upp bladet i ansiktet på en när man stiger av bussen. Situationen är snarare omvänd, jag är så långsam att folk brukar knacka mig på axeln och fråga om de får "stjäla en tidning" av mig. Då brukar jag le mitt "handel-och administrationsleende från gymnasietiden" och säga "Det ska väl gå bra!!!"

Bottle It Up

Åh jesus! Dags för ännu ett blogginlägg!
Idag tänkte jag lägga fokus på reklamer. Jag har snuddat vid detta omskrivna ämne flera gånger förut, men nu är det fanimej särskilt två reklamsnuttar som får mig att vilja döda pensionärer och slakta busschaufförer.

Den första är en rakhyvelreklam, antagligen för typ Gilette eller nåt.
Så står snubben där och rakar sig och det går sjukt bra. Det verkligen bara glider fram genom raklöddret, han är svinnöjd o bara "shit, fyfan vad välrakad jag blir!!". Så när han står där och håller på så kommer hans jävla brud! Och bara "åh tjena, fifasiken vad len du är!" och börjar ta på hans jävla kind och känna och posa framför spegeln och sånt. MEN TROLIGT! Vad är det för mjäkig jävlig snubbe, för det första? Hade det varit jag som körde en rakningsritual så hade tjejen
1. Varit bannad från toan när jag skötte mina behov
2. Absolut varit totalförbjuden att hålla på att tafsa på min nyrakade kind! Fatta att om man håller på och gnida på det rakade stället så inbjuder man ju till att håren ska börja ploppa ut igen! ÅH!
Jag hatar overkliga reklamer.

Den andra reklamen är den här med de otroligt fula jävla gula tomtarna som Parlino kör med. Alltså Microsofts automatiska speakerröst (som för övrigt ofta heter "Sam")...? Är det det bästa ni kunde komma på? Jag kan verkligen se dem sitta där på kontoret och bara "Åh, vi måste hitta den perfekta rösten för den nya reklamen nu, Bosse!"
"Ja, men okej, vi hänger lite i Kontrollpanelen först, sen tar vi tag i det där"
"Okej!"
"Aeh, shit kolla här! Världens coolaste röst! Vi låter den prata svenska, typ de kan bråka!!! Lol, asfett ju!"
Snälla rara. Dessutom är det där jävla vibratorljudet som sånt stressljus för epeleptiker, jag vill krypa ur mitt skinn när jag ser den! ÅH!

Numera är jag stenhård, folk ryker från min msnlista om de saknar humor.
Den här åkte till soptunnan idag!

Dworek säger:
Du är ju alltid förkyld när vi pratas vid?
(Fingerat namn) säger:
jag har inget immunförsvar!
Dworek säger:
Du har säkert HIV!
(Fingerat namn) säger:
japp.


Vet ni något som är ASDÅLIGT?
Det är verkligen FRUKTANSVÄRT!
Något som kallar sig Mc(jävlahelvetsonödigtskit)Afee gillar och hålla på att samarbeta med min Firefox, va. Men! Nu när man ska sätta igång programmet så kommer jävelen och bara "Hello, nu ska du acceptera eller avböja, men nej! Oj! Vi var visst inkompetenta så nu låser sig den rutan och du kan inte öppna Firefox! Det hjälper icke heller att ta bort Firefox, så tyvärr får du använda dig av det otroligt skitdåligt planerade Internet Explorer! Enjoy!"


Annars är det ju sol ute idag! (positiv)

Walls come tumbling down

Ibland, när jag loggar in på msn tiiidigt, tiiidigt på morgonen (som typ nu, när inte ens tuppen harklat nattslemmet ur strupen) så skäms jag när jag ser att det är typ max en djävul online. Dessutom är den djävulen är alltid online, typ en sån där jävla hacker!
För jag tänker så, uh oh, tänk så är det typ nån som ser mig att "aha, där loggade hon in i ottan och var sugen på lite chatt!!!" Skitpinsamt helt enkelt. De kanske tror att jag är überberoende av msn, att det är mitt syre eller nåt. Ingen vill verka beroende av datamaskineri!

Påtal om sånt.
Jag vet inte vad jag ska tycka om Facebook. Det känns som en lekplats för vuxna lågt begåvade, på något sätt. Där skickar de fucking jävla nallar som är fluffiga och kramas till varann, trots att de kanske är trettio år! De skickar applikationer om t ex "Hitta kärleken på Facebook" eller typ "Vilken kaninunge har sötast öron-quiz". Jag iggar av ren princip allt som inte skickas av till exempel Sofi. Sen när jag väl gjort nåt jävla quiz eller så så måste jag ta bort applikationen för att min Facebooksida ser ut som en friggin cirkus.
Men! Alla bloggare är sjukt negativa mot Facebook och därför tänkte jag att jag ändå skulle försöka hitta något positivt i denna asigt fula designade sida.

Saker som faktiskt är rätt positiva med Facebook:

* T ex att man kan sålla ut agnarna från vetet ganska omedelbart. Står det att det Niklas precis la till "Am I bangable?"-testet vet man att han är faktiskt inte mycket att hänga i julgranen. Likaså om ens chef skickar kedjebrev om barnen i Somalia. No thanks.

* Man kan se hur gamla vänner och klasskamrater ser ut nuförtiden. Särskilt när alla blivit så jävla fula.

* Man kan underhålla sig en hel kväll genom att kolla på fotografier från folks utekvällar ("Location: Pubben!!!!!!") där andemeningen är "Kolla på oss, vi är skitfulla & har roligt, se så lyckade vi är! O här håller jag min Happy Hour-drink i ansiktshöjd för att ni riktigt ska förstå hur lyckade vi är!!"

* Man kan lätt se vem som är organiserad och vem som är ett kaos. Tar det fem minuter att scrolla ner till någons "wall" är det något allvarligt fel på ordningssinnet.

Ja, nu hinner jag inte komma på mer positiviteter, det är fan mer jobbigt än att vara negativ.

Strö lite socker på maaj

Jag vill kuta upp för fucking Mount Everest (och även om det är jävligt snöigt och kallt och jag verkligen suger på att klättra så skulle det vara nice) och bara skrika: "AVOKADO ÄR SÅ JÄVLA GOTT!"

Folk som inte förstår sig på avokado har inte upplevt det riktiga livet. Welcome back, losers.
Det enda jag äter, egentligen är 4 avokados per dag och är stolt över det. God must have spent a little more time on that vegetable!
När jag fyller år vill jag ha ett avokadoträd, det vore fan drömmen.
Det enda obehagliga med min favoritgrönsak är däremot detta:
"Ordet avokado kommer ytterst från nahuatl (aztekernas språk) ahuacatl, som ordagrant betyder testikel" (Wikipikipedia)

Jag väljer dock att förlita mig på den senare versionen:

"Frukten kallades förr även advokatpäron, då formen är päronaktig och på grund av en folketymologisk koppling till advokater. Ett annat namn var krokodilpäron eller alligatorpäron, då skalet påminner om krokodilers/alligatorers skinn."



Avokado är så jävla nice