Om döden

Jag är besatt av döden.
Det kan tyckas bisarrt, rätt coolt eller fullständigt normalt. Särskilt besatt är jag av s.k "onaturliga döds", som t ex mord, olyckor m.m. Tragedier!
Jag försökte under dagens bussresa dra mig till minnes vad som kan ha triggat detta lite sjuka intresse för död och olycka och kom fram till att anledningen var den svenska tv-serien Tre Kronor. Jag, som många åttitalister med mig, satt som klistrad vareviga gång blåsinstrumenten tryckte fram vinjetten till denna ljuvliga saga. Ett otroligt drama som kulminerade till oigenkännlighet och avslutades med att alla dog! Kan det bli bättre för en morbid trettonåring? Knappast!
Det som fick mig in på denna svarta bana var i alla fall det där avsnittet där Bimbo förolyckades i en bussolycka. Sista bilden som tatuerades på min näthinna var när hennes blodiga feja och döda ögon stirrade på mig genom tv-skärmen. Hua, vad grymt! Jag var så fascinerad av att en sådan vacker flicka plötsligt var död! På några minuter! Tre Kronor skulle aldrig bli sig likt...
Det allra bästa vad att denna bild trycktes upp i kvällstidningarna dagen efter, till min stora glädje. Jag vill minnas att jag klippte ut den räliga bilden och sparade i min hemliga låda, där jag senare sparade en feferoni från en kille jag var kär i.

Ni kan ju glo på dramat här!!!
Obs, there will be blood!