Han stack fram ett orange kuvert som det stod "Premie bla bla Pension"-nånting på och frågade den fantastiska frågan:
"Brukar du få de här i brevlådan?"
Jag blev så paff av hans rättframma retorik att jag drog fram den första lögnen jag kunde komma på:
"Näää, jag är bara femton år!"
"Jaha...", sa han och jag kunde inte urskilja om det var besvikelse, lättnad, ilska, förvåning eller tvivel som drabbade den flottiges ansikte (eftersom jag gick så snabbt därifrån)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar