Nu i efterhand, när jag ser bilder som jag den tiden dreglade över, kan jag undra hur fan det var ställt med min syn...
Det här var mitt Dregelobjekt Nr I:
Isaac längst upp, Zac till vänster och Taylor till höger.
What the fuck, liksom?! Var det någon av dessa grabbsingar som såg någorlunda ut så var det ju Taylor, Zac var mer perverst liten och schkgängig.
Men så gick tiden, man började mer och mer släppa sin Hanson-fetisch och försökte leva ett så normalt liv som möjligt. Men skivan låg kvar i flickrummet och samlade damm. Ibland tog man fram fodralet i cd-skivan och såg på bilderna som var helt bubbliga av gammalt dregel.
Man började lyssna på hårdrock, pop, soul, jazz. Till slut fanns Hanson någonstans långt bort i det avlägsna. Det var nog genom samtal med Sofi som jag tog mod till mig och satte på skivan efter många års Hanson-tystnad. Och tamejfan, det lät ju bra!
Okej att man på tiden det begav sig gick runt och trodde att Hansonbröderna skrivit varenda takt på skivan helt själva, utan vuxen hjälp, vilket kanske bidrog till den totala avgudningen som skedde. Nu var det ju inte riktigt så. Men skitsamma! Skivan låter bra ännu och det är coolt.
På senaste tiden har jag faktiskt fått tag på den nya plattan "The Walk" från 2007. Killarna har tagit sig i kragen och ser idag ut så här:
Isaac, Taylor och Zac.
Vad kan jag säga! Fantastiskt. Den nya skivan har jag inte hunnit lyssna in mig på ännu, men jag kan väl stilla ana att den är lite mer lame än "Middle of Nowhere".
Åh, nostalgi. Och nu när Spice Girls återförenas igen så känns det som om man är tillbaka på sitt lilla flickrum med dregel i mungipan
* RDI = Rekommenderat Dagligt Intag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar