Sad Arse Strippa

Ja vad bra det är med folk som faktiskt kommenterar när man ber dem! Det kallar jag civilkurage!
Jag har härmed fått en teaterdejt till onsdagens föreställning av Snövit (jag bjuder) och fått punkt fyra i gårdagens "varfördetärsåsvårtattblivänmedzanna"-lista bekräftad av Mr Wolob.
Jag skulle ju kunna försöka omskriva hans otroliga nominering, men skiter i det och gör en Linda Skugge, dvs. klistrar in mailet och hoppas på succé:

"Ja, som nämnt i går eller så! Man fattar aldrig hur du ser ut. Ena gången man ser dig har du punksmink, punkjacka, punkslang (anti-varfanärminanycklar

-ångestslang), skitsvart ruffy hair and whatnot. Och andra gången ser du ut som en rekorderlig men fundamentalt skeptisk bibliotekarie och umgås dessutom med aslånga män som tar ifrån dig all fokus. There you have it, nummer fyra."

Mr. Wolob som han en gång utgav sig för att vara

Mr. Wolob som han faktiskt uppfattas

Eller hur, jag är kvinnan med de tusen ansiktena! Jag borde verkligen göra ett snitsigt kollage med alla mina olika looks under 2008 som en nyårskaramell för er läsare!
Däremot ska ju Mr Wolob själv akta tungan för vilka okvädningsord han låter hoppa där ur, igår spatserade han kring likt Charlie Chaplin De Luxe med stiliga herrskor och en dam vid sin sida. Inte direkt den sluskige svinsure wannabesailorman I once known alltså.

Andra ämnet i dagens blogg (jag har så många på G nu att jag vill spara på krutet och max nämna 2 häftigheter per inlägg) är Lady Sovereign. Fifan vad jag älskar folk som bara är sådär jävla råpissed (utan egentlig anledning?) på annat folk och sedan gör "lyrical disses" sprängfyllda med frätande hat, kvicka kommentarer och nice förolämpningar. Cred till Alex för att han introducade mig för denna underbara kvinna. Ni som missat bör genast kolla upp "Sad Arse Strippa" som kretsar kring fenomenet Jennifer Lopez. ÄGIGT.


Lady Sovereign figurerar i dagens blogg

All At Once

"Sometimes the hardest thing and the right thing are the same"

Åh, det är ju givet att jag ska bli ultrasmörig o börja varje blogginlägg med ett citat som passar in på något i min omgivning at the moment!

Jag har för övrigt tappat stinget med det här med regelbunden bloggning, inte vill några stackars medmänniskor läsa om mitt otroligt ointressanta liv? Och inte är jag särskilt politisk heller så några sjuka utläggningar om rösträtt och asylsökning kammar ni inte här. Det enda jag är rätt okej på är ju att tycka negativt om saker och ting och sådant motarbetas ju av alla (utom typ Olov).

Inget har hänt sen sist. Förutom att någon försökt hugga sig in i vår replokal vilket resulterade i en alldeles för lång väntan på låssmeden i fredags. Jag har även lyckats greja två fribiljetter till "Snövit" på onsdag, men vet inte om nån är så jävla sugen på att gå med mig? Intresse kan anmälas i kommentarsraden så återkommer jag till dig.

Vi hade inbrottsförsök i replokalen


Det är inte lätt att bli kompis med mig.
För det första har jag enormt ondskefulla ögonbryn vilket gör att jag allt som oftast ser ut som att jag inom ungefär elva sekunder kommer slita sönder halsen på den som råkar lägga en blick på mig.
För det andra kan jag inte tolerera 1. särskrivningar 2. felstavningar 3. folk som skriver på sin egen wall på Facebook och eftersom de flesta jävlar därute är totala jävla nollor i svenska språket dör en stor del av sig själva.
För det tredje måste jag alltid ha rätt. Jag är som Björne typ:

Zanna/Björne: Dom där gröna heter pepperoni
Offer: Njae, dom heter fefferoni
Zanna/Björne: Ja, det var det jag sa; fefferoni.

För det femte (jag orkar inte hitta på en fjärde) så är jag ruskigt negativ mot ungefär det mesta vilket stör de flesta stackars Svenssons.

Vad har jag mer för brister som gör det svårt för mig att bli en social individ?
Lämna era kommentarer där man lämnar kommentarer!



Ett av mina onskefulla ögonbryn

I fought the war but the war won

Jag har börjat hänga på Haket igen. Eller iallafall kanske någon gång då och då. Kolla upp sina gamla poetkamrater... Synd bara att stället numera känns som en jävla ruin, en kremerad websida där ens ord ekar längs väggarna som hotar att falla in.

För övrigt känns det som en djävul trampar på min ryggrad och kallsvetten är ett faktum.

Helgens slutsats:
Det är bara ett k som skiljer vatten från vodka i Tjeckien.

Ruby Blue

Fyfan, det töntigaste har hänt: Jag har bränt mig på en kronärtskocka!
FOR FUCK SAKE?!

Dagens citat:
"Fråga: 'Vem är Jesus?'
'Jag vet inte, för jag har nämligen aldrig träffat honom!!!!'"

Haha, nä men eller hur. Hur fan ska man kunna veta vem någon är om man bara sett honom på sluddriga bilder i kyrkan?

Vi avslutar med det ABSOLUT roligaste just nu:
Det absolut roligaste just nu

I've been down this road

Kan vara det cutaste ever: En kille såg en söt tjej på tunnelbanan, slängde ihop en hemsida och hittade henne. Nu ska de dock bli rika på att sälja den översöta storyn. Ger en bitter eftersmak.

Det här med Facebook. Alltså. Jag kan tyvärr inte förstå den här enorma hysterin kring att de äger ens personliga information. De flesta hemsidor kan ju göra vad de vill med min information som jag anger, det gäller väl bara att hålla sig i skägget och inte skriva sitt kontonummer och sånt. Det har blivit så hajpat, vad är det värsta som kan hända liksom? Att de använder min kropp i en kampanj mot fetma? Härligt! Att de använder mitt ansikte i en porrfilm? Right on, Facebook! Att de mailar mina arga blogginlägg till kommande arbetsgivare? Kör hårt!

En av de roligaste sakerna som finns i hela världen är att det finns en uppblåsbar krokodil i en sjö mellan Lomma och Bjärred. Livet känns så värt varje morgon jag ser den.
Det flyter runt en uppblåsbar krokodil i en sjö mellan Lomma och Bjärred

Who do you think you are?

Åh fifan, jag är så jävla trött.
Jag satt och skummade igenom min "feed" på Facebook och la märke till att det är den 13 november idag. "Shit!" tänkte jag "Fredan den trettonde igår, å jag som såg 1408 igår *gulp*"
Men nä. Hoppas går ju, idag är ju faktiskt tisdag. Bah!
Därefter tänkte jag bre mig en smarrig frukostmacka så här i ottan och plockar fram brödet och står en lång stund och funderar på varför det heter "Fågellimpa". (Pågenlimpa, stod det ju)
Jävligt trött, alltså!
Jag ska snart ut och cykla, helt sjuk idé för övrigt, jag har glömt hur man liksom svänger och allt det där peka med hela armen och joxa.
Jo och ja! 1408 var jävligt skrämmande, kanske inte en sån jävla bra idé och se den några dygn innan man faktiskt skaaa bo på hotell för första gången i sitt liv (eller andra egentligen, jag räknar inte skolresan i sexan).

Jag ska börja säga "märk väl", det är precis så där snutigt och översittaraktigt som jag gillar.

Jag har köpt en sån där krangrej! Ni vet! Sån som man sätter på sin kran så blir den som värsta duschstrålen och man kan leka professionell diskare för all kommande livstid!


Jag får berätta mer om det här intressanta fenomen senare, märk väl: senare.

I've made up your mind

Idag har inget särskilt alls hänt, förutom att jag sökt jobb på Malmö Operan och hittat en gammal men sjukt häftig bild på mig.

Översnygg bild på mig.

Hotel Song

Jag veeet, jag veeet, ni har legat sömnlösa inatt för ni undrat vad det är för mer grejer som bekymrar mig. Så vi slutföljer listan med dessa punkter:

6. Den obefintliga högertrafiken för fotgängare. När man föds borde man få en rejäl och riktig utbildning om hur man ska gå på trottoarer och gångvägar. Man ska till exempel alltid hålla till höger (för i Sverige har vi högertrafik, det är rätt lätt att komma ihåg då) för att undvika krockar med andra människor. Jag pallar alltså inte.

7. Personer som glor på vad man byter till för låt på sin iPod. ÅHH! Är det så intressant om det är *NSync eller System of a Down? SLUTA! Jag blir nervös och måste hetsbyta så att det blir helt stirrigt i min förut så lugna iPod-stund, eller så måste jag smygbyta med iPoden i fickan o det går åt helvete med allt.

För övrigt har jag idag tagit bort en "favorit"-blogg från mina bokmärken. Det är egentligen inte mitt val, men jag känner inte att jag är speciellt intresserad av att ta del av personens skriverier nåt mer... Tråkigt att livet jämt ska ge en på käften. Men tack för M.Ronson!

På söndag är det fyra veckor sen jag åt socker sist. Det förfirade jag med att fixa mina naglar med fransk manikyr, oh la la, mycket tjusigt och girligt vardagslyxigt. Jag kan dessutom fortfarande spela piano och rensa sill, så oroa er inte för att jag ska bli mindre manlig.

Naglarna.

I call the police

Imorse när jag satt på bussen för att ta itu med min tolvtimmarsdag (sorry alla, jag räknade fel igår på två timmar...) så skrev jag på mobilen ner saker som för tillfället bekymrade mig. Saker som jag bara ville förmedla till mina kära bloggläsare. Here goes:


1. Killar med hästjackor. Vi snackar brats. Vi snackar bakåtkammat sliskhår, "kontinental" skäggstubb, Hugo Boss-skjortor med glansiga manschettknappar och portföljer. Vi snackar pappas pojke på tjugo år som tror att globetrotting är mänsklig rättighet och att alla människor har folk anställda som städar deras hus åt dem. Dessa härliga överklasskillar går alltså runt i hästjackor! Jag vet inte hur jag annars ska beskriva dessa jackor, men under min skoltid hade alla hästtjejer JÄMT denna typ av jacka. Den är väl
förmodligen gjord av microfiber och är allmänt mesigt tunn och fruktansvärt ful.
Denna typ av jacka springer alltså bratsen runt med. WHAT DA FACK! _Det_ bekymrar mig. A lot.

Hästjackan som används av överklasspojkar. (fast med långa ärmar. Gärna moderatblå).

(Tyvärr har min mobil lagt av för tillfället, så jag får försöka minnas resten av punkterna genom att använda mitt förträffliga minne)

2. Folk som tror att de kan så mycket och riktar sig till fel personer (speciellt när det gäller teknik) Det kan vara smartasses som till exempel utbrister otroliga nyheter så som "Dubbelklicka på filmen två gånger så blir det helskärm!" eller guldkorn som "Du behöver inte skicka sms till dig själv med saker du måste komma ihåg, man kan gå in under 'Tillbehör' å sen 'Anteckningar'. Samma sak fast mycket mer genomtänkt!!!!" ÅH ! För fan, jag vet! Under denna kategorin får också tjatiga jävla långsinta människor kvala in. Men det kan vi tala om någon annan gång.

3. Att man i härliga Blogspot inte kan välja understrykning av text. Snela.

4. Folk som trycker på STOPP-knappen precis innan bussen kommer in på Centralen. (En gammal klassiker är det här, men jag stör mig fortfarande) Det kan till och med vara så att det redan är någon gammal stackare som tryckt sitt äckliga pekfinger mot STOPP-knappen och ordformationen "STANNAR" ilsket blinkar framme hos chauffören. Men nej, de trycker ändå för "nu ska ja av här å tänk så missar ja nu tåget te svedala". Jag orkar inte. Jag _måste_ blunda och sucka varje gång jag ser någon göra det.

5. Tidningsutdelarna. Börjar väl bli tjatigt det här, men... Jag är kapabel att välja min egen tidning vid exakt den tidpunkt jag mot förmodan skulle vara sugen på att läsa den där dyngan. Ni _behöver_ inte sticka upp den i min näsa och anfalla mig som en skock lejon så fort jag kliver av bussen. Ert leende räcker inte, jag vill se er brinna.

Fortsättning följer!


Älskvärda människor

It just takes some time

Helvete i min lilla loppelåda! Jag är typ färdig med referatet! Eller ja, första utkastet. Men ändå, tänk er en Dworek på soffan en hel dag, plöjandes i herr Björkvolds bok för att sedan handla mat, städa OCH diska. Helt pepp inför 10-timmarsdagen imorgon. Vet knappt hur jag ska överleva, men med en handfull morötter går även det väl vägen.

Ungefär såna morötter jag ska äta imorgon.

Jag har lite ångest för att Laban (min iPod) får ligga i innerfickan på jackan hela dagen och liksom inte får så mycket uppmärksamhet som jag kanske från början trodde jag var kapabel att ge honom. När vi är ute, visst, då är jag bara hans och jag smeker hans touchplatta om och om igen tills båda är nöjda. Jag orkar faktiskt i nuläget inte bemöda mig att gå ut och hämta honom från fickan och plugga in honom och den vita sladden i datorn för att lägga in Jimmy Eat Worlds album i den... Tragiskt med en touch av komik?

Tio minuter kvar tills den gråa onsdagen förbyts till total spänning och extas; Grey's Anatomy. För en jävla gångs skull kollar jag på tv, och det enbart för att få se intrigerna i en larvig sjukhusserie. Låter kanske banalt, men det har fångat mitt intresse och enligt Björkvold är det där lärandet skapas, så jag tänker fortsätta.

En friggin vecka till Prag. Praha! Haha! OH.



Prag, staden jag snart ska besöka, hugaligan!

Oh My God I Can't Believe It

För att spinna vidare på det en bekant skrev om i sin blogg idag så vill jag gärna tala om det här med att önska sig saker som man får och sedan vill bli av med...
Till exempel kan man vara så jävla överdum att man önskar att man hade mer att göra på dagarna eftersom man är rädd att förgås medan man sitter hemma och rullar tummarna. Nu har jag saker upp över öronen. Ska plöja igenom en 350-sidors bok och skriva ett referat tills på onsdag nästa vecka om vi ska kunna komma iväg till Prag. Visserligen är det väldigt intressanta saker som behandlas i boken, me n med en ny kurs som börjar här i veckan känns det mest som blähä blaha och adios.

Boken jag ska läsa

Det var ju fan också vad Blogspot ska bråka. Jag tror aldrig jag kommer hitta en bloggplats som är menad för mig.

Idag har jag och 1785 kr varit på Netonnet (den fysiska butiken i Malmö) och handlat en iPod. My god! Jag som tjatat om denna iPod sen jag såg en för första gången! Nu ligger den på mitt soffbord, svart och läcker och jag väntar bara på att det ska bli ny dag och jag kan få en anledning att gå ut och sätta igång den.
Ungefär så här ser han ut:

Min nya iPod.

Nu är jag även helt sugen på att skaffa en piercing. Till. Eller ja, mycket pekar på att jag kommer plocka ut den jag har i näsvingen om en ny blir aktuell. Jag vill då pierca mig i underläppen, en "labret" som det heter. På forumet jag hänger finns en omröstning där "ja"-sidan leder jävligt stort. Du som läser kan väl gärna lämna kommentarer på vad du tycker!

Your latest attraction

Jag var ett stort fan av Hanson när jag var mindre. Stort fan är väl förresten att underdriva, jag avgudade helt enkelt dessa bröder mer än vad som kanske var lämpligt samt att mängden Hansonmusik som träffade mina öron varje dag var betydligt mer än RDI*. Jag var helt nere i Zacharias "Zac" Hanson, vi var väl ungefär i samma ålder och jag kunde se oss två sitta på mitt flickrum och dricka te och sjunga stämmor.
Nu i efterhand, när jag ser bilder som jag den tiden dreglade över, kan jag undra hur fan det var ställt med min syn...
Det här var mitt Dregelobjekt Nr I:

Isaac längst upp, Zac till vänster och Taylor till höger.

What the fuck, liksom?! Var det någon av dessa grabbsingar som såg någorlunda ut så var det ju Taylor, Zac var mer perverst liten och schkgängig.
Men så gick tiden, man började mer och mer släppa sin Hanson-fetisch och försökte leva ett så normalt liv som möjligt. Men skivan låg kvar i flickrummet och samlade damm. Ibland tog man fram fodralet i cd-skivan och såg på bilderna som var helt bubbliga av gammalt dregel.
Man började lyssna på hårdrock, pop, soul, jazz. Till slut fanns Hanson någonstans långt bort i det avlägsna. Det var nog genom samtal med Sofi som jag tog mod till mig och satte på skivan efter många års Hanson-tystnad. Och tamejfan, det lät ju bra!
Okej att man på tiden det begav sig gick runt och trodde att Hansonbröderna skrivit varenda takt på skivan helt själva, utan vuxen hjälp, vilket kanske bidrog till den totala avgudningen som skedde. Nu var det ju inte riktigt så. Men skitsamma! Skivan låter bra ännu och det är coolt.
På senaste tiden har jag faktiskt fått tag på den nya plattan "The Walk" från 2007. Killarna har tagit sig i kragen och ser idag ut så här:

Isaac, Taylor och Zac.


Vad kan jag säga! Fantastiskt. Den nya skivan har jag inte hunnit lyssna in mig på ännu, men jag kan väl stilla ana att den är lite mer lame än "Middle of Nowhere".
Åh, nostalgi. Och nu när Spice Girls återförenas igen så känns det som om man är tillbaka på sitt lilla flickrum med dregel i mungipan









* RDI = Rekommenderat Dagligt Intag

Move On.

Det är väl knappast någon som blir förvånad nu, men jag har flyttat bloggen!
Detta på grund av att blogg.se tyvärr inte kunde uppfylla de krav jag ställer på en blogg. Det fungerade ett tag, men då jag nu planerar att faktiskt börja skriva med lite mer inlevelse (eller, öh, va?) så kunde inte vårt förhållande fortsätta...

Så lägg in den nya blogadressen (http://dworek.blogspot.com) i era favoriter för att inte gå miste om allt superintressant och väsentligt jag kommer delge er!